Här har ni mig – en man i mina bästa år som levt hela mitt liv vid havet. Den här bloggen kommer att handla om något som är vanligt för oss som bor året runt i närheten av en hamn, nämligen: båtar.

Hittar mig själv ute på havet

Det är inte bara naturligt för oss som växt upp i saltstänkta vindar och fått lära oss hantera allt som havet för med sig. Det är som om båtliv är mitt sätt att andas och att bokstavligt talat hålla näsan över vattenytan när det vanliga livet blir en plikt. Till havs hittar jag mig själv igen. I seglingen måste jagh koncentrera mig på att lösa praktiska saker i harmoni med naturen. Använda händerna och kroppen. Läsa av väder, vind och olika farvatten. Jag har inte tid att oroa mig för någonting annat och där finner jag vägen tillbaka till den bästa versionen av mig själv.

Båten är en metafor för människan. Havet är som själva livet

I mina ögon är båten en metafor för den jag är och havet är som livet självt: det går höga vågor ibland. Skummet yr och man undrar om man ska komma levande därifrån. Andra gånger ligger vattnet spegelblankt och man kan titta ner i djupet och upptäcka nya världar. Sedan kan en båt ha segel, motor eller åror. Det finns en tjusning med dem alla. De kräver dock vissa kunskaper i handhavandet och det kan tänkas att jag har lite insikt i ämnet efter alla år som Smögenbo.

Hittills har jag överlevt alla mina misstag och delar gärna med mig av mina erfarenheter

Jag har gjort mina misstag men överlevt dem alla. Det måste ändå räknas som något aktningsvärt för den oinvigde landkrabban som kanske har fått för sig att kasta loss. Många har råd att köpa fina och dyra båtar idag utan att de egentligen förstår sig på livet till sjöss. En båt är ett konstverk som lockar människor att fantisera om frihet och närhet till naturen. De drömmer om spännande resor och exotiska platser. Den kan också inköpas enbart som ett skrytobjekt. Tyvärr.